Dagens Nyheter – 17 juli 1874, sida 2

FEMTE KAPITLET. När presterna fingo se :debetydelsefulla stålpiporna riktade: mot: sig, upphörde plötsligt deras framträngande. De främste förrådde -till och med ganska tydligt att de gerna skulle ha önskat vara de yttersta. De hade förut omständligt nog mönstrat denne främlings gestalt och lemmar; medan han satt vid derag matbord, och de fruktade hans vrede. Erceldoune fortfor att omsluta Idalia med sin venbtra arm, under det att han fråmhöll: pistoleo med den högra. Då ljöd plötsligt en väldig stämma från det inre af klostret: 2 Fega stackare! stängen porten, och de äro fångade! Vi kunna sedan göra med dem hvad vi yilja. Den talande, som i och jo dötsarama synlig i skuggan, var en a ruzzisk jätte me Vilda. blicken Vch insjunkna kinder. Hvart enda drag i hans ansigte vittnade bm lystnad. Under en läng förm OP Hd hå ban varit anförare för en frivillig TePP; som vunpit rykte för många mma dau och blodiga bedrifter; och det gamla be: gäret att slåss, som han måst söka qväfva, Bedan han af en eller annan anledning. blef en kyrkans tjenare, flammade åter upp, när.