Dagens Nyheter – 17 juli 1874, sida 2

väl. förstod, och somöthon framhviskade i dessa ord: ; — En frihet skola vi säkert vinna — dödens frihet, om. icke: lifvets. I samma stund, då hennes fjettar. brusto; lät -ett doft larm höra sig från, andra delen at buset; mankarne hade vaknat ochifunpit, antingen: att deras okände, gäst försvunnit ur sin cell eller ock att klosterporten stod olåst... Om den: sistnämnda blott en gång åter blefve tillstängd, och alla dessa prester, som nyss: sofvo, komme .i farten, skulle hvarje möjlighet att. fullborda flykten. vara omintetgjord. Utan att gifva sig. tid till satt hemta andan, och uten att egnavens en blick åt den fallne kyrkofursten, ryckte Erceldoune med ena handen en revolver ur-sinm gördel: samt omfattade, med dencandra hårdt -Idalias lif. — Vi skola åtminstone slåss med dem, innan vi gifva oss! mumläde han. Han var i ejäl och hjerta en goldat; och nu, då han visste att hennes frihet berodde allenast-af hans mod och rådighet, kände han sig i stånd till att utföra, snart sagdt, hvilket storverk som helst. Med mycken snabbhet begynte han gå fram 1 den mörka passage, son genomlopp flygelbyggnaden. Mörkret var här ogenomträvgligt, och hvärje oförsigtigt steg kunde bringa dem på fall; ty på flera ställen ledde från denna korridor branta smala trappor