nu en gång ett förträffligt tillfälle att. få tillfredsställa detsamma yppade sig. Han skyndade att taga befälet öfver den armå af yrvakna, förvirrade munkar, som redan stod slagfärdig, men på samma gång, efter hvad det syntes, färdig att låta sig besegras af en enda man. Så smart Erceldoune märkte den nykomne, förstod han strax att han i honom hade sin värste fiende. De öfriga kunde jagas såsom en fårahjord, sedan blott förskräckelsen hunnit taga öfverhand hos dem; men i denne mans anlete upptäckte han tigerns blodtörst. : Den martialiske munken sprang sjelf dristigt fram för att stänga porten. . Han hade fått tag uti en jernstör, som han redan svängde öfver sig i luften, synbarligen i akt och mening att dermed tilldela hunden ett väldigt slag i hufvudet och dymedelst döfva honom. Erceldoune aflossade nu sitt första skott, och kulan genomträngde jättens arm helt nära handleden; Ursinnig i följdaf smärtan, fattade munken samma jernstör med venstra handen samt rusade, glömmande bort hunden, mot. sin mensklige antagonist. Han hade sänkt hufvudet, och den, som såg honom sålunda störta sig fram till anfall, måste ovilkorligen tänka på ett såradt och rasande vildsvins Vår hjelte afbidade lugnt attacken, och då hans fiende redan befann sig så nära