Dagens Nyheter – 16 juli 1874, sida 2

aldrig något öknens vilddjur törstat efter blod, såsom han i denna stund törstade efter hämnd. Omsider föll krukan ur umbrierns hand, hans hufvud. sjönk tillbaka, och han började högljudt snarka. Erceldoune drog upp haös ena ögonlock, och sedan han betraktat pupillen derunder, var han förvissad om att den sömn, som nu inträdt, skulle blifva mycket långvarig och svårligen kunde störas, Med sin knif afskar han det band, hvarmed nyckelknippan var föstad vid munkens gördel, samt gömde nycklarne innanför. gin fiskare-skjorta. Derpå laddade han sina båda revolvrar, fattade hunden vid halsbandet och ledde honom ut i korridoren samt tillslöt sedan dörren och drog för rigeln på yttre sidan, hvarigenom portvakten blef innestängd. I hela den del af klostret, hvarest sofrummen voro belägna, herrskade det mest ogenomträngliga mörker. Ett enda något starkare ljud skulle lätt kunna väcka en eller annan af munkarne och dymedelst föranleda allarm samt omöjliggöra räddningsplanens realiserande. Emellertid trefvade sig Erceldoune fram under iakttagande af den aldra största försigtighet; han gick på tåspetsarne nästan Jika ljudlöst som hunden, hvilken långsamt framskred vid hang sida. Hvad han i främsta rummet ville företaga sig var att öppna klostergorten, för att i