Dagens Nyheter – 16 juli 1874, sida 1

SS SRV den afgörande stunden lätt och hastigt komma ut i det fria. Emedan han förut haft den omtänksamheten att noga gifva akt på huru han skulle gå för att uppnå den bredare korridoren, som ledde till porten, hittade han pu dit utan svårighet. En enda oljelampa, som brann i den senare korridoren, spred ett svagt sken öfver den låga ekdörren med dess jernbeslag, dess väldiga bom och dess kolossala lås. Erceldoune aflyftade bommen helt varsamt, sköt tillbaka riglarne och vred om nyckeln i låset. Allt gick tyst för sig, tack vare den af honom sjelf samma afton utförda reparation. Han beordrade Sulla medelst en åtbörd och en blick att stanna och hålia vakt vid porten; hunder insåg vigten af detta förtroende-uppdrag; han lade sig ned och förblef orörlig såsom hade han varit gjuten i brons. En pålitligare och modigare skildtvakt skulle aldrig kunnat bli placerad på denna post. . Härefter styrde Erceldoune åter sina steg till det inre af klostret. Han hade ingen annan ledning att följa än de orediga meddelanden, som han lyckats aflocka munken angående läget af den cell, i hvilken man inspärrat Idalia. Så mycket visste han dock att hon befann sig i byggnadens vestra flygel. Efter att ha gjort någorlunda klart för sig sjelf, åt hvilket håll han hade vegter, letade han sig fram genom allehanda