Dagens Nyheter – 15 juli 1874, sida 2

-— JU -—— Men som ni vet, min son, kan man icke röra vid beck utan att befläckas deraf. Erceldoune skrattade. — Min gode fader, hvar finns den menniska, som är utan fläck? Och hvad er anmärkning specielt angår, så må jag säga, att genom nitiskt bemödande kan äfven den hand, som besudlas af beck, snart nog åter bli ren... Men för Guds skull, låtom oss ej prata mera onödigtvis. Jag har ingenting emot att språka om ditt och datt — för en liten stund. Men nu är jag hungrig. — Ja, ni har sannerligen gjort er väl förtjent af er aftonmåltid... Vidkommande denna konjak, som ni talat om, vill jag nämna att jag icke förtärt en droppe spirituosa sedan jag var i Neapel för sju år gedan, — Jaså, nå då bör min konjak smaka er förträffligt; den är af bästa sorten. Om ni infinner er i min cell efter qvällsvarden, skola vi tömma en bägare tillsammans. Munkens anlete sken af förnöjelse; han nickade bifall och aflägsnade sig, efter att ha tillsagt Erceldoune, att han skulle lägga ifrån sig foglarne och fiskarne i korridoren samt derefter i sin cell afbida kallelsen att infinna sig vid aftonmåltiden. När Erceldonue efter ungefär en timmes förlopp åter gjorde sitt inträde i matsalen, fann han der samma obehagliga tystnad råda som qvällen förut, och samma dystra, bleka,