Dagens Nyheter – 15 juli 1874, sida 2

gressen och i så fall på hvilka vilkor och med hvilken fullmakt. Disraeli svarade att regeringen ämnade sända en representant till kongressen, när den fick ett tillfredsställande svar på åtskilliga frågor, som den framställt till den ryska regeringen. Att nu utförligare inlåta sig på en framställning af några vilkor för en representants afsändande ansåg regeringen icke ögonblicket gynnsamt, emedan derigenom lätt missförstånd kunde uppstå. De aktstycken, som röra denna fråga, hoppades Disraeli kunna inom kort framlägga för parlamentet. Augsburger allgemeine Zeitung meddelar en korrespondensartikel från Petersburg, hvilken innehåller särdeles intressanta upplysningar om folkundervisningens ställning för närvarande i Ryssland. Man finner af denna artikel att folkbildningen i Ryssland ännu står på en mycket låg ståndpunkt trots alla kejsar Alexanders och den ryska regeringens bemödanden att höja densamma och de summor, som derpå blifvit nedlagda. Grunden till detta sorgliga förhållande söker korrespondenten deri, att folkundervisningen ligger i händerna på dels presterna, dels de landtstatens embetsmän, som stå det lägre folket närmare. Dessasenare embetsmän äro genom en paragraf i lagen om landtstatens lägre embetsverk ålagda att genom penningeunderstöd verka för folkundervisningen. Detta har ock åstadkommit mycket gagn, men de nämda embetsmännen hafva mera fäst sig vid lagens bokstaf än vid dess anda och hafva derför mera riktat sin uppmärksamhet på skolornas antal och storleken af de summor, som för ändamålet utgåfvos, än på skolornas tillstånd. Följden häraf har varit att penningeoffren voro stora, men de motsvarades på intet sätt af frukterna. Presternas ställning till folkundervisningen skildrar ofvannämda korrespondensartikel sålunda: En helt annan ställning till folkundervisningen intager det ryska presterskapet, hvars första pligt dock borde vara att främja den allmänna upplysningen. Nedjelja meddelar en samling bref från olika bygder af Ryssland, hvaraf framgår, att presterna vid hvarje tillfälle intala sina församlingar, att de nya sköllärarne icke komma något godt åstad, att de lära barnen sagor och visor, hvilka icke frälsa själen o. s. v. Presthustrurna deltaga ifrigt i kriget mot lärarne, förtälja för bondqvinnorna, att lärarne icke tro på Gud, icke fasta onsdag och fredag, och i Mariapol framställde till och med en prest för sin församling följande skäl för att afskeda skolläraren: han är ung, förstår icke att behandla barn, deltager ständigt i deras lekar, går och vandrar ute på steppen och samlar allehanda dumt skräp, såsom ogräs, skalbaggar och djurbenrangel, eller far han med barnen ut på floden, fångar allehanda otäcka djur, sätter dem i burkar och förevisar dem derefter vid undervisningen. Vidare håller han afstraffning med ris för skadlig, han luggar ej barnen och låter dem ej ligga på knä på småsten, såsom det förr varit sed. Att under sådana förhållanden folkbildningen kommer att stå lågt är klart. Man har derför länge väntat en ny lag, som skulle omordna folkskolorna. Denna lag är nu utfärdad och träder i gällande kraft den 15 juli. Enligt denna lag skall vården om folkundervisningen icke uteslutande anförtros åt folkupplysningsministeriets tjenstemän, utan adeln har fått sig ålagdt att öfvervaka och leda folkundervisningen in på en riktig väg. Korrespondenten meddelar följande grundstadganden i den nya lagen: Skolorna inom hvarje regeringskrets öfvervakas af kretsadelsmarskalken och kretsskolrådet, inom hvarje guvernement eller län af guvernementsadelsmarskalken och guvernementsskolrådet, Högsta ledningen af undervisningen inom hvarje guvernement skötes af en direktör och två inspektörer samt deras underordnade medbjelpare. Direktören väljes af adelsmarskalken bland de grundligast bildade män inom guvernementet och hans val stadfästes af folkupplysningsministeriet; inspektörerna väljas Hå kretsens kurator bland framstående lärare. Direktörerna skola genom årliga besök öfvervaka skolundervisningen inom sina områden och deröfver afgifva berättelser; adelsmarskalkarne skola vara ordförande i skolråden och äfven besöka skolorna, utfinna bristerna i dem och medlen till dessas afhjelpande, de skola på allt sätt arbeta på de redan upprättade skolornas förkofran i materielt hänseende samt på grundande af nya. De många tacksägelseskrifter, som inkommit till regeringen från den ryska adeln, vittna om såväl den beredvillighet att åtaga sig det maktpåliggande kallet som äfven om dess nit att verka i folkundervisningens intresse.