Dagens Nyheter – 15 juli 1874, sida 1

ville icke ljuga, ej ens då det gällde att rädda henne, och han förstod att han genom förbehållsambet endast skulle gifva ökad näring åt den misstro hans personlighet ingifvit desse män, som han hade framför sig. Kastande en hastig blick öfver församlingen, sade han till sig sjelf. — Dessa munkar måste ovilkorligen vara antingen sådana personer, som af samvetsbetänkligheter afstått från verlden och dess glädje, eller ock sådana, gom aldrig lärt känna verlden; och att höra talas om åtskilligt af intresse, som förefallit derute bland menniskorna, måste roa såväl dem, som betrakta verlden såsom ett förleradt land, och dem, för hvilka hon är ett obekant land. I öfverensstämmelse med detta resonnemang handlade han. Han föreslog priorn, sågom det enklaste sättet att besvara alla hans frågor, att det måtte tillåtas honom i korthet berätta sitt lifs erfarenheter; och han gjorde detta, endast undvikande att omnämna sådana omständigheter, som vittnade om hans förnämliga börd. Han var i allmänhet icke mångordig; men han kunde, såsom förut är nämdt, någongång bli inspirerad, och då hände det att hang vältalighet öfverflödade. Så var förhållandet nu; han ville utplåna det dåliga intryck, han trodde sig ha gjort, och derför fortfor han att med stor liflighet framställa en mängd vexlande öden och äfventyr som