Dagens Nyheter – 15 juli 1874, sida 1

OJ -—-— Munkens klagan hade beredt Erceldoune ett ypperligt tillfälle att underlätta verkställandet af sin plan. Derigenom att porten utan svårighet eller buller kunde öppnas skulle han ledigt nog kunna nattetid oförmärkt komma ut ur klostret, såvida han nemligen lyckades sätta sig i besittning af den tunga nyckel umbriern hade fästat vid sin gördel. — Ni är en utomordentligt händig och förståndig karl, min son, sade portvakten. Ni kan göra allt hvad ni vill, tycks det. — Jag har lefvat i många länder och tillsammans med många olika slags menniskor. — Ni måste ha varit något mera än en simpel fiskare i era dagar, min son? — Jag har redan sagt er att jag ströfvat verlden omkring från min första ungdom, svarade Erceldoune, Vandrarens, resenärens bana är icke mycket inbjudande i afseende på penningar, men den är dock i mitt tycke den bästa i verlden, ty under densamma lär man sig att hjelpa sig gjelf. — Man måste väl också lära sig många laster? Erceldoune gjorde en axelryckning. — Hvad för slag? Tror ni icke, att äfven lasten är en god läromästare, fastän dyr? Och för öfrigt måste den, som skördar mycket godt, nöja sig med att också något ondt faller på hans lott jemte det goda. IDALIA, IL 1