Dagens Nyheter – 15 juli 1874, sida 1

att han genom de obetänksamma ord, som mannen under inflytelsen af vreden och alkoholen kunde komma att ytta, måtte bli i tillfälle att inhemta ett och annat, som för honom var af vigt. Men umbriern hade ett älsklingsämne, öfver hvilket han med stort intresse utbredde sig, och hvarifrån han endast med svårighet kunde lockas att gå. Det var Idalias skönhet han beskref; han berättade synnerligen omständligt huru hans sinliga passioner blifvit väckta genom anblicken af denna fånge, som han stått i begrepp att på befallning hudflänga. Vreden kokade i Erceldounes ådror, men icke ens nu förrådde han det — han aktade sig för att omöjliggöra hämnden, då dess timme redan var nära att slå. Emellertid lyckades han genom skickligt framställda frågor utforska åtskilligt, som han behöfde veta; konjaksångorna hade efter en half timmes förlopp åvägabragt en sådan förbistring i portvaktens hjerna, att denne sjelf knappast hade någon aning om hvad han sade. Hufvudsakan var, att vår hjelte i följd af hans prat förstod, att om han skulle rädda henne, måste det ske redan denna natt. — Ser ni, mumlade munken hickande, monsignor kommer hit i qväll, och då måste jag vara nykter... Han besöker oss ofta, som ni vet; vi äro han skötebarn; och det