Dagens Nyheter – 14 juli 1874, sida 1

006 antydde visst icke några sådana afsigter, som Erceldoune befarat, utan endast den största belåtenhet. Den enfaldige gubben började öfverhopa honom med varma loford för hans nit och hans skicklighet. — Den här porten måtte vara förskräckligt tung och går trögt sedan, eller hur? inföll Erceldoune med en blick på den tjocka jernbeslagna ekdörren. — Ja, deri har Di nog rätt, svarade cistercienser-munken med en suck, under det att han, sedan Erceldoune inträdt, böjde sig ned för att draga för den kolossala rigeln, hvilket tycktes kosta honom icke ringa ansträngning, emedan låset var rostigt. Tungt går det att öppna porten, men det kostar dock nästan ännu mera på att reda sig med låset. — Jaså; den sorgen skall snart vara hjelpt. Jag skall straxt laga att rigeln löper lätt. Se, ni skall veta attjag icke är utan en viss färdighet i smedsyrket. Skaffa mig en fil och litet olja. Umbriern skyndade helt glad att hemta det begärda, undrande hvad slags menniska dende främling var, som förstod sig på alla konster under solen. Efter förloppet af en kort stund var låset repareradt; det gick nu så lätt att vrida om nyckeln, så lätt att skjuta för rigeln, och det förra gnisslande lätet var också helt och hållet försvunnet.