Dagens Nyheter – 14 juli 1874, sida 1

han första gången sett dagens ljus, som det belopp Erceldoune lofvat honom. Då den sistoämnde åter blifvit allena, gick han tillbaka till sitt arbete, som han sedan med ifver bedref ända till långt in på eftermiddagen. Redan mnalkades solnedgången, då han plötsligt fick höra en gäll hvissling. Anande hvem det var, som gifvit denna signal, styrde han kosan åt det håll, hvårifrån ljudet låtit höra sig. Bakom gäfven vid sjöstranden ett godt stycke från klostret fang han savoyarden sitta hopkrupen. Den steckars gossen flämtade gom en uttröttad hund, men hans ögon strålade dock af glädje. — Det är gjordt nu! sade han jublande. Här är svaret — skrifvet. Stanna på denna fläck, medan ni ger mig pengarne, för den händelse att packet der i klostret skulle vilja spionera på oss. Låt bara prester få se guld — ja, då är det ute med den, som eger detsamma. Erceldoune tog papperet och genomögnade skrifvelsen, efter att först ha slagit sig ned predvid gössen. Skrifvelsen, affattad på tyska, innehöll hufvudsakligen följande: Baronen var borta, men en gammal lakej, som händelsevis mött eavoyarden i förstugan, hade, då han såg att brefvet från Erceldoune icke var försegladt samt af budbärarens brådska och ifver kunde sluta till att ärendet var högst angeläget,