-— (0 hans frukost, betående at ött slags simmig soppa och -enbrödkaka af råg. — Tack, käre fader, sade. Erceldoune, under det att munken slog sig ned bredvid honom och. betraktade. med. belåtenhet det matförråd, som han redan uppdragit ur: sjön eller, fångat bland vassen; men vet ni, jag tycker att vi båda kunna tillsammans iataga en något delikatare anrättning än den här som ni bjuder på. Medan han talade pekade han på en eld som han uppgjort i en fördjupning i i klippau. Och der bredvid elden såg munken med glad förvåning två stekta foglar. ligga, väntande endast på att bli uppätna... Erceldoune hade tillredt dem. på sportsmannavis; under sina regor i des Thiäringska skogarne, i Kansas vildmarker och . Australiens, öknar hade han lärt sig att vara sin egön kock och att laga mat äfven utan. tilltjelp af sådana redskap, som anses vara de oumbärligaste i ett kök. Umbriern var alldeles oförmögen att dölja sin glädje; han tyckte ofantligt mycket om kraftig föda och hade hunnit tröttna hundra gånger. vid den låga diet,: som fördeg i klostret, — Kom och smaka på dem, om ni vill, sade Erceldoune, i det han förde honom till stället der foglarne befunno sig. De äro att föredraga framför rågbröd, derom kan ni vara säker. Nibehöfver ej frukta era ordens