Dagens Nyheter – 13 juli 1874, sida 1

bröder; ty ingen af dem kan se er här: Ni tycks lefva på en mycket klen kost här i klostret? Umbriern uppgaf en suck samt svarade endast med en jakande åtbörd, under det att han begynte ifrigt äta af den läckra steken. — Och ändå har ni en qvinna inom era heliga murar? Munken spratt till och rodnade. — Nej, min son, deri misstager ni er storligen. Vid alla-helgon försäkrar jag, att aldrig någon qvinlig varelse... — Låt bli att svärja falskt, fader! Jag såg henne derborta. Härvid pekade han åt den del af huset, som låg dem närmast. Ordensbrodern sänkte sitt hufvud; ty han var förlägen. Derpå fick han en id6 och utbrast plötsligt: — Det var en synvilla, min son — era sinnen bedrogo er, kanske är ni et stör vän af fruntimren, och att ni derför gerna inbillar er vara i deras närhet. Erceldoune fattade den flata sten, hvarpå de stekta foglarne voro framlagda, samt gjorde min af att vilja kasta både stenen och foglarne i sjön. — Jaså; ni är en sådan kari! sade han; det trodde jag er icke om. Jag har konjak af yppersta qualit6, som kan försätta er i den ljufligaste sinnesstämning; och det