Dagens Nyheter – 13 juli 1874, sida 1

oo Of Erceldoune kunde häremot ingenting invända; han sade temligen lugnt godnatt och gick sin väg; det var nödvändigt för honom att vänta och vaka, han måste vara nöjd ännu så länge med att veta det han befann sig i hennes närhet. Han hade icke reda på i hvilken del. af huset hon skulle sökas, eller hur han skulle kunna komma till henne; och innan han vunnit denna vigtiga upplysning, var det ej möjligt att vidtaga någon ytterligare åtgärd för hennes räddniog. Följande qvälten ämnade han försökamuta portvakten eller ock narra honom att dricka tills han för honom öppnade sitt hjerta, Efter det han lagt sig på sin hårda bädd, hörde han en rigel. utifrån skjutas för dörren till hang cell. En ed undföll honom. — Bvärj icke, min son, ropade umbriern från korridoren, vi iakttaga alltid detta lilla försigtighetsmått när främlingar sofva under vårt tak. Han var således en fånge för hela den långa natten.