Dagens Nyheter – 13 juli 1874, sida 1

var min mening att vi tillsammans skulle dricka deraf i qväll; men eftersom ni ljuger så oförskämdt för mig, sedan jeg:upplyst er om att jag med egna ögon sett denna qvinna, skall ni icke så länge ni lefver få smaka en enda droppe:af min konjak, och alla dessa fiskar, som jag i dag fångat, skall jag kasta tillbaka i vattnet samt lemna er och ert kloster. Sedan får ni sjelf, såsom hittills, fiskå så godt ni kan. Förskräckt grep honom umbrierni skjort ärmen och yttrade i bedjandeton: — Q! min son, var inte så häftig! Sätt hit den goda maten igen; det vore en stor synd att förstöra sådana Guds gåfvor. Jaså, ni såg henne; ja ni har rätt, det finns en qvinna här: Men för allt i verlden, nämn icke ett ord om att ni vet det. — Hvem är hon då? frågade Ereeldoune, i det han åter placerade foglarne mellan sig och munken. Och hvarför nekade ni till att hon gömmes här? Fanns dertill någon anuan anledning än den belägenhet för att ljuga, som synes medfödd hos alla prester? — Hon är en fånge, en farlig rebell. För öfrigt vill jag säga att ni icke bör :tala illa om Herrans tjenare. — Hvilkens fånge är hon? — Konungens, min son. — Konungens!? Har han då icke egna fängelser, eftersom han måste låna ert kloster för slika ändamål?