plats på fatet — också en sak att beakta då tillgången på hare alltid är mindre än tillgången på dem, som skola äta deraf. Hållen nu till godo med de tvenne gjorda små upplysningarna och tagen dem ad notam, annars bli vi inga vänner, och det måste vi ovilkorligen vara, ty endrägt ger trefnad, och någon svartsjuka på mig från edra :aktade mäns sida hoppas jag icke skall komma i fråga. Vi äro ju icke, hvarken I, mina älskliga små fruar, eller jag på det viset, hvarom ni: bäst sjelfva kunna öfvertyga edra män, som säkert icke skola ha någonting emot att hvarje gång det serveras hare få några bitar mera än vanligt. Postskriptum: Stek haren aldrig hårdt, ty det förlorar både han och ni på i längden: han genom att bli dålig och ni, som ären olyckliga nog att hafva gubbar, hvilka förstå sig på mat, genom att få se dem bli vid dåligt lynne, ett svårt omen, derest ni samma dag behöfven påminna om till exempel behofvet utaf en ny hatt, klädning, kappa eller schal för eder: sjelfva eller de stackars flickorna. Qbs.! Hvad som gäller om stekningen af hare, gäller om stekningen af allt kött. Anm.: Hvad som gäller stekningen af allt slags kött, det gäller också om kokningen, försåvidt man icke lägger an på stark och god soppa, hvartill man i så fall kan äta det senkokta köttet såsom bröd, hvilket det dock står vida under i afseende på närande beståndsdelar. Slutord (i förtroende till eder, herrar husfäder) : Det ofvansagda är nästan omöjligt att få i våra fruntimmr likasom ock det att kaffebönorna blott brunskas och icke svärtas (förkolas), hvarigenom det. miserabla kaffe, hvarpå vi nästan alltid och öfver allt i Sverige bjudas, uppkommer. I mellersta och södra Sverige får man endast undantagsvis, om ens någonsin, se en skjuten :hare vara i oqvald besittning af sitt eget hufvud; skjutes han för hundar, så kommer: hans hufvud jemte innanmätet på deras del, och skjutes haren utan hundar, befriar skytten genast sitt byte från dess mest framstående del. Längre uppåt norden och exempelvis i Uplandkan dock haren under sin lifstid trösta sig med att efter döden allt intill: obdukoch dissektionen i köket få behålla såväl hufvudet-som alla inre både ädlare oeh oädlare delar. En sägen söderut är den, att harhufvudet ovilkorligen måste. aftagas så snart haren är fäld, på. det inga. qvinnor skola få se detsamma eller egentligen den lilla skåran som delar öfverläppen mellan näsborrarne i tvenne hälfter. Den missbildning af öfverläppen, som förekommer hos s. k. harmynta personer, förklaras nemligen af folktron på det sätt att deras mödrar försett sig, på ett harhufvud. Utan att behöfva fästa afseende vid några harar på två ben, egentligenvisande sig inom de stående armberna kort före upp: brottsorder till krig, samt nyligen hos en yngling, hvilken gick och tog lifvet af sig för att slippa ifrån beväringsexercisen, så ha vi dock flera arter af harslägtet, som med hänsyn till färgen först delas uti föränderliga och oföränderliga harar. Till de;förra höra de två arter, som vi ega häri Sverige, nemligen Sydharen (Lepus canescens Nilss.) och Nordharen (Lepus boreälis iNilss.): Skilnaden emellan dessa båda kan pådet hela taget jemföras med : skilnaden emellan en välfödd skåning och en benig smålänning, hvarvid Sydharen spelar skåningens och Nordharen smålännmingens roll, hvartill kommer bland annat det, att Sydharen är om vintern blå-hvit och Nordharen krit-hvit. Nordharen: förekommer dessutom allmännast, hvars för jag här låter honom representera våra svenska: harar, hvilka båda arter jag, i fall jag hade någonting att säga, skulle vilja rubricera under benämningen Lepus borealis och sedan skilja dem åt genom att kalla Sydharen Lepus borealis major och Nordharen Lepus borealis minor, väl vetande, att flertalet menniskor, om ock aldrig så svaga för namn, bry sig föga om hvad ett djur heter, åtminstone på latin. (Forts.) kantat st sttsttatstasn sanna