fund; men just emedan den skyddades af detta rykte, kunde den med så mycket större fördel användag af höga vederbörande, när det gällde att i tysthet utföra en eller annan sådan (våldsbragd, hvarför hierarkien städse haft så mycken förkärlek, men som den nyare tidens anda på inga vilkor vill tolerera. — Store Gud! tänkte Erceldoune, under det han betraktade alla. dessa helrakade, stumma bordsgäster, af hvilka han var omgifven, och dervid instinktmässigt lekte med sitt eget yppiga, silkeslena skägg; huru kunna män, som blifvit födda till denna sköna jord, män i sin ungdoms och helsas dagar, föra ett sådant lif? ; Och härvid kom han att tänka på sin egen lefnad, så rik på erfarenheter och omvexlingar, på faror och äfventyr. Qvällsvarden räckte endast en helt kort stund. Erceldoune hade sammanträffat med många munkar, som voro glada och fryntliga af naturen samt språksamma, i synnerhet när de fått titta något för djupt i glaset. Han hade hoppats att äfven här finna några sådana individer, med hvilka han kunde inleda samtal för att sålunda småningom skaffa gig upplysningar angående åtskilligt, som rörde Idalia. Men har: upptäckte i hela salen icke en enda fysionomi, som antydde meddelsamhet förutom portvaktens. Trots långvarigt umgänge med stela, skenheliga