Små populärä zoologiska notiser. XVIV. Haren. (Lepus borealis. Nilss.) Liksom hvarje mensklig individ har sin bestämda, mer eller mindre skarpt markerade karaktär, så ock ibland djuren, hvilkas individualitet dock på grund af vår alltför ytliga uppfattningsförmåga visar sig mindre framstående än ett gifvet slägtes karaktärsdrag eller skaplynne. Men, alldeles som de omdömen vi menniskor fälla om hvaranira ej sällan äro behäftade med det felet att icke vara så fullt exakta, så finna vi äfven våra totalomdömen om det eller det djurslägtet icke precist alltid slå hufvudet på spiken, äfven med vetenskaplig hammare, utan blott mer eller mindre nära hafva träffat sanningen. Den menskliga ofullkomligheten gör och kan icke annat än göra sig gällande äfven dervidlag. Så har ju exempelvis oxen blifvit bland annat ansedd för att representera den alltid beledda dumheten, ett antagande som jag likväl för min del ej vill obetingadt gå in på: och lammet har man ställt såsom symbol af fromheten, under det att haren skulle vara rädslan lifs lefvande, ehuru om honom ej är stort annat att säga än det, att denne (näst efter. den hyperboreiska bäfvern) den störste af våra svenska gnagare, också skulle kunna lika väl gälla såsom en sinnebild af snabbheten — spring kapp med haren den som kan! — Våra stöfvare och vindthundar försöka sig nog härutinnan, men rätt ofta blifva dessa jägarens vänner och trogna följeslagare kuggade af lilla Jösse, hvilket är harens smekman. Den der kapplöpningen, hur den ock månde aflöpa, är dock och förblir ett synnerligt nöje för jägare och hundar. Men, hvad som är ett nöje för den ene, är det icke för den andre; harstackarn synes finna allt utom nöje uti hundarnes kapplöpning med honom, så att, ville han vara elak, nej, blott rättvis, skulle han bestämdt. hos vederbörande anmäla hundarne för djurplågeri, ty, är haren af naturen rädd och:snabb, så är han ock på samma gång from, ja, nästan lika from som lammet. Fromheten är en god och älskvärd. egenskap. Haren älskas också till passion af. både jägare: och -hundar, för. att. icke också tala om-alla dem, som gerna — äta hare. Jag haribland hört talas om dem, som älskat och detär dåjusticke så besynnerligt, men -hvad sägs om dem, som älskat så, att de velat bita i eller äta upp föremålet för. sin. kärlek?. Det kan man ju kalla för en glupsk kärlek! En sådan kärlek kommer också haren till; del;: men inte tror jag han finner sig mycket smickrad :af denna kärlek;som sålunda har sin rot icke blott i hjertat, hvilket man ju vill påstå skall vara kärlekens plats, utan också. i sjelfvaste magen. Haren :får dock; lika väl som alla andra, lof att förlika sig med sin lott: tiga -ochlida. Men det är med honom som med qvinnan: det står icke alltid-til att-visa-sitt tålamod: qvinnan-lättar sitt bjerta genom att gråta, helst i smyg, och haren, hårdt förföljd af hundar eller blesserad, gråter också på sitt vis, men högt; han skriker och detta harens skrik låter så fromt, så tillitsfullt, att jag vet knappast någonting mera hjertslitande att höra. För hvem klagar haren? För hvem klagar det medvetslösa barnet? För hvem klaga vi stora; förnuftiga varelser i yttersta nöd? — Det förefaller mig såsom ginge från hvarje skapad varelse alltid i hopplöshetens sista ögonblick, om icke förr, ett hjertats telegram på ljudets trådar till skaparen. Får jag icke lof att hafva den föreställningen 7 Haren försöker någon gång i yttersta nödfall äfven försvara sig genom angrepp å sin fiende och egentligen menniskan, såvidt jag vet, men; då endast med sina. fyra mejselformiga framtänder. Jägaren. bör icke alldeles förbise denna harens offensiva hållning, ty, ehuru haren gör blott ett enda angrepp, så. blir, han ändå på sätt och vis: segrare: käkarna fastna der. de hugga i. För eder, I älskvärda husmödrar, som viljen hushålla med smulorna och i öfrigt för alla dem; hvilkas kärlek. till haren har sin oförvissneliga rot:i — magen, må det tillåtas mig meddela tvenne små upplysningar. — Det gamla påståendet att haren skulle ha sju: skinn.. kan ,jag ej gå in på; han nöjer sig-med, ett. enda; ; De skinn, som kunna afdragas harkroppen, det ena efter det andra, sedan haren, blifvit flådd, höra till muskulaturens (köttets) vanliga betäckning -hos alla dägadjur och äro hinnor, hos olika djurslag olika starka, och den, som vill roa sig med att på haren afdraga hela ,,bundten, får tull. sist. erfara den ledsnaden; att haren Star slut (med undantag af skelettet) långt innan hankommit i grytan — rätt förargligt för amaåtören och amatrisen på harstek, för att icke tala. omden rent ekonomiska förlusten. Den visserligen förnäma men : mycket opraktiska metoden att af harens. lilla kropp