-— DO — Denne var van vid dylika uppdrag och utförde derför äfven detta på ett sätt, som gjorde honom stor heder. Efter några få sekunders förlopp låg fågeln döende framErceldounes fötter. : Åh, ypperligt! utbrast munken, förtjust öfrer bytet, hvaraf han redan i andanom smakade en bit, och på sämma gång. blickande på eögelsmannen med den största häpbad, likasom vore han oviss om, Huru vida denne främling var en vanlig simpel mepniska ellef en uppenbarelsö från en högre värld. Ni är en utmärkt skytt, min vän. Omni fortfar på detta vis, skola vi vinna möra än ni på vårt aftal — det är säkert.:.. Kan ni sofva på en madrass stöppad med hö? — Jag hår eofvit ute på marken eller på däck under bar himmel mången natt. — Är det så? Ni ser eljest ut som vöre ni född af någon ädel familj. — Anor har man ingen nytta af, ifall man saknar: förmögenhet, — Ah! Nihar råkat i nöd? — Ja... jag har råkat i nöd: — Och ni tillhör i sjelfva verket en förnämlig ätt? — Min gode fader, denna fråga förefaller mig besynnerlig; jag trodde nemligen att i kyrkans ögon alla menniskor voro lika, af hyilka föräldrar de än blifvit födda. IDALIA. IL 8.