Hvarjehanda nyheter. Inom lack och sigill. Följande i sitt slag befängda händelse skall för några dagar sedan hafva inträffat i Paris. En rik man var död-och arfvingarne begärde att håns qvarlåtenskap skulle förseglas. Fredsdomaren begaf sig till den aflidnes boning med sin notarie, åt hvilken han efter nödiga formaliteter uppdrog anbringandet af embetssigillet åde olika föremålen. Skrifbord, kassakista m.m. voro redan försedda med försegling, då mnotariens skarpa öga i bak-runden af rummet upptäckte en dörr, -hvils en syntes honom leda till en garderob, Uppfylld af sitt embetes värdighet, närmade han sig med sigill, lack och ljus. Ett-tu-tre har den öfvade handen fastsatt pergamentsbandet på dörren. Men när han väl hunnit att anbringa sigillet, ropade innanför. en ängslig stämma: Öppna! Notarien gjorde en rörelse af förvåning. Hvarför öppna? Och hvad gör ni väl derinne? Hvad jag gör? ... Ja, hvarför har pi gått in i garderoben? Men detta är icke någon garderob; det är.... För djefvulen! Och jag, som redan har satt sigill på dörren ll Nå, så bryt upp det igen, och det så fort som möjligt! Uppbryta embetssigillet! Olycklige, hvad tänker ni på? Paragraferna 249 till 256 i strafflagen stadga för detta brott galerstraff på obestämd tid. Aldrig! Men, i himmelens namn! jag kan väl ej blifva härinne tills bouppteckningen? Haf tålamod; jag skall gå till fredsdomaren och rådfråga honom. Notarien gick i denna afsigt till fredsdomaren, hvilken nästan höll på dö af skratt, när han fick höra händelsen. Han skyndade att befria fången. Två timmar hade dock förlupit efter förseglingen. Hvad gör icke en referent! De amerikanska tidningarnas referenter äro, som bekant, makalösa i att finna nyheter och restera det otroliga för att få fatt på dem. ör en tid sedan lät en dylik tidningsneger praktisera sig ned genom skorstenspipan för att kunna referera ett tal, som ej var bestämdt att offentliggöras. : Nyligen vi prdenien Grants. dotters bröllop, till-hvils et tidningarne ej hade tillträde, hade en referent för en Newyork-tidning låtit svärta sig som en neger och leja sig som uppassare hos Grant, så att han fick varatillstädes vid festen-och referera allt hvad der försiggick och sades. Magnetisk grotta. Från Detroit i Michigan berättas följande helt och hållet famerikanska historia: Det berättas att en störartad underjordisk grotta nyligen blifvit upptäckt af tre män, som på en och en fjerdedels engelsk mil följt densammns lopp. Den var indelad i flera rum med de vanliga droppstensformationerna 0. s. v. Der fanns äfven ett vattenfall, som från taket störtade ned i-en bottenlös afgrund; Slutligen kommo upptäckarne till ett rum,: hvars golf och väggar voro magnetiska. En karl bar en yxa på axeln, och denna yxa flög plötsligt ur hans hand och fastnade vid väggen så hårdt, att de tre männens förenade-krafter ej förmådde lösrycka den. En annan af dem hade på sig ett par stora stöflar med klackjern och grofva spikar i sulorna. Denne fann det allt besvärligare att gå, och till sist kom han till ett ställe, der golfvet var så starkt magnetiskt, att han ej mera kunde lyfta stöflarna, utan han måste stiga ur dem och lemna dem åt sitt öde. Anjovisfiske bedrifves som bekant i ganska stor skala i den vestliga delen af Medelhafvet. Antalet af de olika bankar, å hvilka anjovisen mest förekommer, är synnerligen stort Medelhafvets rikedom på u