Dagens Nyheter – 10 juli 1874, sida 2

0; byggnaden. Idalia lemnade straxt fönstret, dock först efter att ha gifvit sin älskare ett tecken att vara försigtig. Han förstod vinken och beredde sig att lyda densamma, ehuru hans bjerta klappade såsom ville det spränga hans bröst, och ehuru blodet braun i hans ådror. Harmen öfver att se henne i denna belägenhet och den ytterliga glädjen öfver att ha återfunnit henne kämpade om herraväldet i hans själ Han visste hvilka svårigheter det skulle möta att öfverlista de rofdjur, som hade henne i sitt våld, han visste, att han skrvlle stå ensam mot regeringens och hierarkiens hela styrka; men ban var dock fallt besiuten att göra sitt bästa, framgången måtte vara med bonom eller icke. — Jag skall rädda henne eller dö för henne! svor han inom sig. s Och han hade ännu aldrig brutit en ed. Efter att genom flitiga föreställningar ha bragt hunden till tystnad, begaf han sig ned till den lilla insjön, som låg på andra sidan om klostret. Vattnet var här stillastående och grumligt; sjögräs växte öfverallt i riklig mängd invid stranden; men tack vare de snikna munkarne, eom aldrig tilläto någön att fiska i deras sjö, emedan de ville sjelfva förfoga öfver dess skatter, fanns här åtskilligt att skörda för den, som förstod sig på konsten att fånga de raska fiskarne.