Dagens Nyheter – 10 juli 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. Independance Belge meddelar i sitt sist hit ankomnpa nummer ett telegram från Paris angående den politiska kris, som uppstått genom tidningen Unions indragande. och Lucien Bruns interpellation samt de olika partiernas ställning till densamma. Man ser af detta telegram, att man med liflig oro motsett den dag, då Lucien Bruns interpellation skulle företagas till diskussion. Telegrammet lyder sålunda: Den politiska ställningen, som bildats i följd af grefvens af Chambord manifest och Lucien Bruns interpellation ingifver, lifliga farhågor. -Legitimisterna vilja framlägga ett förslag om monarkiens återupprättande. Om de misslyckas, skola de förkasta all organisation, vare sig i personlig eller opersonlig anda af marskalk Mac Mahons makt. Fuöljaktligen synes en del af högra centern böjd för att rösta för. Casimir Påriers förslag. Lifliga underhandlingar hafva egt rum, å ena sidan mellan den venstra och den högra centern att rösta för Casimir Pöriers förslag; å den andra sidan mellan de moderate och den yttersta högern för att hindra legitimisterna att realisera sina beslut. Legitimisterna hoppas störta ministören med tillbjelp af venstern, men venstern tvekar. Man försäkrar att venstern icke skall rösta med legitimisterna i annat fall än om -den föreslagna dagordningen icke gör något ingrepp i lagen af den 20 november; i annat fall skall den afgifva en förklaring för att utveckla grunderna för sin omröstning. Venstern skall icke fatta något definitivt beslut förrän på tisdagen. Alla-de parlamentariska grupperna skola komma tillsammans på tisdagen och onsdagen. SMinistrarne hafva haft en öfverläggning på måndagsaftonen. Mac Mahon ansågs icke skola mottaga kabinettets afskedsansökan, om en sådan inlemnades. Många konservativa deputerade anse det närvarande kabinettet såsom det enda möjliga; de tro att legitimisterna i sista ögonblicket skola rygga tillbaka för en upplösning af nationalförsamlingen, hvilken skulle blifva en följd af en ny ministerkris, och de hoppas ännu att dsskussionen om de konstitutionella frågorna skall kunna uppskjutas till vintern. Men ser af dessa telegram hvilken spänning som råder inom alla partier i nationalförsamlingen. Alla inse tydligen att denna gång något afgörande beslut måste fattas, och att det, såsom tidningen Libert6 säger, gäller för nationalförsamlingen att bestämma om sin egen existens. Det föreligger oss inga andra underrättele ser om debatten angående Lucien Bruns interpellation i nationalförsamlingens tisdagssammankomst än ett telegram från Versailles, deri man finner, att Lucien Brun såsom försvar för offentliggörandet af gretvens af Chambord manifest framhållit, att han, grefven af Chambord, hade lika mycken rätt att göra ett prog till nationen som den kejserlige prinsen, hvars manifest offenliggjordes utan att några anmärkningar framställdes deremot. Han ansåg grefvens af Chambord rätt i detta fall så mycket större som ännu ingen definitiv regering funnes. Härpå lemnade inrikesministern det gamla vanliga svaret, att lagen af den 20 november vore oåterkallelig, att regeringen vore fast besluten att skydda Mac Mahons makt, och hänvisade för öfrigt till de åtgärder, som vidtagits mot såväl bonapartister som radikale. Derpå synes flera personer begärt att församlingen skulle öfvergå till dagordningen, hvarpå general Cissey förklarade, att regeringen ginge in på den dagordning, som föreslagits af deputeraden Paris, att nemligen nationalförsamlingen skulle besluta att energiskt understödja republikens president Mac Mahon i den honom under 7 års tid anförtrodda myndighet, att församlingen förbehåller sig att pröfva nya författningsförslag och öfvergår till dagordningen. Denna dagordning förkastades dock med 368 röster mot 330. Likaledes förkastades med 319 röster mot 80, enligt ett nyss ankommet telegram, en af Lucien Brun föreslagen dagordning af följande lydelse: -Nationalförsamlingen underlåter att diskutera lagen af den 20 november och beklagar regeringens åtgärder. Nationalförsamlingen har nu i en sammankomst antagit den municipala vallagen med 462 röster mot 234. Med afseende på den tid en person måste hafva varit bofast på ett ställe för att ega valrätt antogs dock ett ändringsförslag, enligt hvilket samma tid bestämdes. till 2 år.