Dagens Nyheter – 10 juli 1874, sida 1

— 60 — Bland fiskredskapen som Nicolo lemnat Erceldoune, var äfven en metref, hvilken han nu fästade vid en stör, som han hittade på stranden. Hans vana öga sade honom att han här ej skulle förgäfves utlägga sitt lockbete. Ett försök gjordes och lyckades nästan ögonblickligen, Inom förloppet af några få minuter hade han redan upptagit sex å sju stycken ganska stora fiskar. Munken, som vid utgåendet icke tyckts gifva akt på honom, återvände nu från brunnen med sina krukor; och då han märkte att en främling begagnade sig af det för klostrets behof afsedda fiskvattnet, kom han fram och förebrådde Erceldoune i stränga ordalag hans djerfva och oärliga beteende. — Förlåt mig, gode fader, sade vår kurir, i det han hopsamlade fiskarne och räckte honom dem. Jag har för närvarande ingen sysselsättning; banna mig ej för det jag vill använda min lediga tid till att tjena den heliga kyrkan. Jag är säkerligen mera van än era bröder i klostret vid att sköta metspöet eller näten. — Min son, var välkommen till oss; det är vår uppgift och vana att öfva barmhertighet, svarade munken helt öfverraskad öfver att finna en tjuf så villig att afstå sitt byte. Då jag nyss yttrade mig, trodde jag att ni var en af dessa orättrådiga menniskor, som bruka ströfva omkring här i trakten och som vid åtskilliga tillfällen befunnits