Dagens Nyheter – 9 juli 1874, sida 2

bedjande ton. När jag var i fara, så kom ni till mig midt ibland de: vreda vågorna, ehuru ni visste att ert eget dyrbara lif derigenom sattes på spel. Gossen kan föra båten tillbaka, Låt mig följa er! Erceldoune gjorde åter en vänligt vägrände åtbörd samt bjöd fiskaren farväl. Derefter styrde han, åtföljd af hunden, sin koså åt det häll Nicolo angifvit: Kommen till landsvägen, som framlopp bakom cypresslunden, lade han sin hand på hundens hufväd och sade till honom med med klappande bjerta: — Sök henne, Sulla! i Det behöfdes ingen annan befallning, för att hunden skulle göra honom till viljes. Det kloka djuret förde nosen intill marken samt begynte röra gig fram och åter med synbar ifver, Plötsligt afvek han från vägen och sprang långsamt fram öfver en äng, som låg till höger om densamma. Innan Erceldoune följde honom, böjde han sig ned öfver gräsmattan, och upptäckte då med sin skarpa blick spår efter hjul, som framrullat åt eller ifrån det håll, dit hunden begaf sig. Hoppet vaknade härvid till nytt lif i hans själ — tänk, om det skulle lyckas honom att fiuna henne! Framåt vandrade han i det brännande solskenet, bärande de tunga näten på sina axlar — framåt, dit hunden förde honom, genom dagens hetta, genom aftonens skuggor, genom den tysta stjernklara natten.