-— av gamt en flaska konjak. Nämn ingenting om min förklädnad och återkom för Guds skull så fort som möjligt! Caprioten lydde utan några invändningar. Medan han var borta, satt Erceldoune utanför kojan med hunden vid sin sida och blicken fästad på hafvet. Han tänkte på hvilka gräsliga qval Idalia, som älskade friheten så högt, nu måste utstå i sitt mörka, dystra. fängelse. Han tänkte på hvilka grymma förödmjukelser hennes fiender för hvarje dag, hvarje timme, som förgick, antagligen läto hennes stolta bjerta lida. Redan, sade han, hade tre dagar förflutit, sedan hon arresterades. Himlen allena visste, huru långt bort hon under denna tid blifvit förd, i hvilken otillgänglig vrå bland Alperna eller Apenninerna, i hvilket klosterfängelse eller gammalt feodal-slott hon försmäktade, Medan han funderrde häröfver, plågade honom en allt lifligare ångest. Han kände inom sig, att han aldrig mera skulle kunna vinna någon frid, innan han återgifvit henne friheten eller dött under sina sträfvanden för detta mål. Det dröjde emellertid icke länge förrän Nicolo kom tillbaka, medförande. de begärda sakerna. Pengarne utgjorde hans aflöning för det senast tilländagångna qvartalet — omkring tvåhundra pund sterling. Han lade IDALIA IL : e