Dagens Nyheter – 8 juli 1874, sida 2

(TV tagande af den största försigtighet till en koja vid stranden, der han visste att den marinaro bodde, hvars lif han långt förut räddat en stormig natt. Kommen i närheten af stugan, varseblef han fiskaren, som satt i solskenet sjungande och lagande sina nät. Mannen var nyss återkommen efter en längre färd, som han gjort för att fiska i aflägsna vatten, och under hvilken lyckan varit honom temligen bevågen. Erceldoune trädde fram och räckte honom sin hand. . — Nicolo, ming ni natten nedanför Tiberio? Fiskaren lät sitt nät falla till marken; och med tårar af glädje och tåcksamhet i sina mörka klara ögon välsignade han sin räddare. Lifvet hade visserligen icke mycken lockelse för dennejman, och han var van vid att ofta sätta det på spel för att förtjena sitt nödtorftiga uppehälle; men det måste dock ha erbjudit äfven honom-en och annan värdefull glädje feftersom han ansåg sig stå i en så-ytterst stor tacksamhetsskuld till dep, Bom frälst honom i nödens stund, — Vill ni göra mig en tjenst, Colo? frågade Erceldoune. — Jag vill för er, signor, offra både kropp och själ! : — Det tror jog att ni :äll. Hvad jag