Dagens Nyheter – 8 juli 1874, sida 1

-— QQ — rätt till att intränga i hennes hem, der hor allena är herseskarinna. Soldaten sade ingenting; men han sänkte geväret, till dess att bajonettspetsen befann gig midt framför den närgångnes bröst. I detta ögonblick begynte hunden högJjudt skälla. Erceldoune darrade af raseri, när han hörde det. Var icke hennes stumme följeslagare äfven fängslad? Han omfattade hastigt gevärspipan och vred vapnet ur händerna på soldaten, hvilken han derefter gaf en väldig knuff, så att den spenslige neapolitanaren föll omkull. Härpå rusade han öfver gården till det ställe, der hunden stod bunden. Det var ett ögonblicks verk att frigöra det stackars djuret. Dock hade detta knapast hunnit utföras, förrän tre soldater, som hållit vakt i det inre af villan, rusade ut och nalkades honom med fällda bajonetter. — Om ri rör er ur fläcken, är ni i detgamma en död man! ropade befälhafvande korporalen. Ett skratt var det enda svar Erceldoune gaf honom. Hang blod var i jäsning, och i sin djupa smärta, i sin vilda vrede, frågade han icke efter hvad han gjorde eller sade — han visste det icke ens. — Hugg dem, Sulla! ropade han på det serviska tungomålet, i det han upplyftade sin hand. Med ett enda väldigt språng störtade sig