Dagens Nyheter – 8 juli 1874, sida 1

nu ämnar be er om är endast att ni ville sälja åt mig en såden fiskardrägt, som ni begagnar, samt några af era nät. — Jag säljer ingenting åt er, illustrissimo, yttrade fiskaren med en min af sårad stolthet. Men jag skulle gerna vilja gifva er allt hvad jag eger. — Nåväl, så gif mig då det jag bedt er om; — och förlåt mig att jag begagnade det der ordet, som misshagade er. Capriotens ögon strålade af förtjusning, då han hörde honom tala så. Han skyndade sig att svara: — Stig in, eccellenza! Erceldoune följde honom. Efter loppet af några få minuter var hans förklädnad färdig — och ganska lyckad. Tack vare sitt stora skägg och sin mörka, solbrända hy, kunde han nu mycket väl tagas för att vara en italiensk fiskare. — Nåå, ser jag ut som en marinaro? frågade han. Nicolo smålog och genmälde: — Ni liknar snarare en förklädd konung. — Det vore ledsamt... Emellertid skall ni göra mig ännu en tjenst: tag er båt och ro ut till min skonert; lemna kaptenen denna ring såsom ett bevis på att ni är skickad af mig samt bed honom sända mig genom er allt guld och alla sedlar, som jag har ombord, mitt pistolhölster, mitt kruthorn, asken, hvari jag har mina kulor förvarade,