Dagens Nyheter – 6 juli 1874, sida 2

graferna i det nämda författningsförslaget innehålla bestämmelser rörande upprättandet af tvenne kamrar: en första kammare, af hvilken presidenten utnämner den ena hälften och den andra hälften väljes, samt en andra kammare, sammansatt genom val och hvilken endast presidenten är berättigad att upplösa; vidare bestämmer förslaget, att om ac Mahon skulle dö före utgången af de sju åren, båda kamrarne skola samfäldt välja en etterträdare eller ock förändra författningen. Att uttala någon bestämd mening om detta förslags öde, när det en gång framlägges för nationalförsamlingen, är naturligtvis nu omöjligt, men osannolikt är det dock icke att det kan få en förhållandevis ganska stor majoritet, just emedan det bibehåller samma interimstillstånd, som nu och icke undertrycker något partis åsigter. I den franska nationalförsamlingen inträffade för några dagar sedan en oförmodad händelse. En medlem af den yttersta högern, markisen af Franclieu, besteg talarestolen och uppläste en artikel i tidningen Figaro, hvilken enligt talarens mening innehöll, att det icke funnes någon annan lag i Frankrike än marskalk Mac Mahons vilja. Talaren ansåg att dylika artiklar som denna voro af revolutionär karaktär, och för att få ett slut på det ofog pressen bedref framlade markisen ett förslag till lagstiftning rörande tryckfrihetsbrott, enligt hvilken alla mål af denna beskaffenhet skulle hänskjutas till en jury, sammansatt af 15 personer, hvilka skulle utses af nationalförsamlingen, statsrådet, kassationsdomsdomstolen och provinstidningarne. Talaren begärde att förslaget skulle genast företagas till behandling, men detta nekade nationalförsamlingen, hvarpå markisen tog förslaget tillbaka. Nationalförsamlingen öfvergick derpå till den tredje behandlingen af den municipala vallagen, hvarmed församlingen sysselsatt sig flera dagar. Under diskussionen begärde Jouin, en medlem af den yttersta venstern, ordet och höll ett långt och vältaligt föredrag, i hvilket han sökte bevisa att det föreliggande lagförslaget åsyftade, att tillintetgöra den allmänna rösträtten, och yttrade bland annat att man såsom mötto öfverlagen kunde sätta: ned med de fattige! Detta väckte mycket bifall i venstern, Emellertid uppsköts diskussionen till den följande dagen, då föredraganden af den municipala vallagen. Chabrol uppträdde för att vederlägga Jouin. Han anklagade Jouin för att han vilje väcka hat mellan medborgare och påpekade att de vilkor man framställde för utöfvandet af valrätten ej voro till sin princip olika de, som man framställt 1870, och att om några förändringar i vilkoren för valrättens utöfvande kunna kallas för en orättvisa mot de fattige, voro ock reformer och alla förändringar för alltid omöjliga. Härefter antogos de fyra första paragraferna af lagen. Fia behandlingen af den paragraf, som bestämmer den ålder som fordras för att ega valrätt, föreslog general Loysel en ändring, enligt hvilker denna ålder skulle fastställas till 25 åristället för 21, söm församlingen vid de två föregående behandlingarne antagit. Detta förslag-motarbetades af Lafayette, en medlem af venstern, som påpekade, huru som nationalförsamlingen skulle motsäga sig sjelf, om den ginge in på ett sådant förslag. Då begärde general Loysel samt några andra medlemmar att förslaget skulle undergå omröstning med slutna sedlar. Denna begäran helsades med mycken ironi af venstern, och utgången af omröstningen blef också ett nederlag för general Loysel, i det att hans förslag förkastades med-305 röster mot 294. Tvenne franska jourfalister, Robert Mitchell, tillhörande tidningen Soirs Tedaktion, samt Aurclien Scholl, medlem af redaktionem för XIX Sigdcle, hafva sistlidne onsdag duellerat. Vapnen voro värjor. Den ene af duellanterna, Scholl, blef illa sårad i armen och kunde med möda återföras till sitt hem: Förmodligen är det politiska tvistigheter, som förorsakat striden. De rykten, som spridde sig, att den franske finansministern Magne skulle inlemna sin afskedsansökan, synas icke bekräfta sig. Tidnitgen Libert6, som står ministören:mycket nära, skrifver angående denna: sak följande: Den -ihärdighet; hvarmed; venstra centerns: organer fortfarande utspridarykten att Magne skall afträda, är blott. och bart en partimanöver. Finansministern har förklarat, att han är villig att foga sig efter finansutskottets önsknin ar med afseende på skatternas höjande; och den ärade ministern har alls icke för afsigt att göra denna fråge till ett förtroendevotum. Hvad beträffar nedsättningen i statsskuldens afbetalning till banken, hafvå vi erfarit, att banken sjelf skall förklara; att den går in på det af Woölowski framlagda förslaget. I så fall är det icke omöjligt, att Magne behåller sin portfölj, trots sin förklaring om motsatsen... Såsom a Rn a. a ST