Dagens Nyheter – 6 juli 1874, sida 1

flera år med framgång trotsat er; nu har det ändtligen lyckats er att fånga mig. Någonting mera är ej att säga oss emellan. Monsignor, den listige presten, den sluge statsmannen, ledaren af hofvets och Vatikanens intriger, fann sig ånyo bragt ur fattningen. Hun teg en stund; slutligen började han med osäker röst: — Förlåt mig, min dotter... — Förlåt mig, monsignor. Jagstillhör icke den kyrka ni representerar. Kalla mig helt enkelt madame de Vassalis. ; Prelaten sammanknäppte sina hvita, fina händer och sände en blick mot höjden. — Äfven dem, som affallit från oss, hoppas vi fortfarande kunna omvända; och jag talar nu verkligen i kyrkans namn. Ni tänker, att ingenting mera är att säga oss emellan, sedan vi genom vår yttre makt satt oss i besittning af er person. Ni misstager er storligen; vi ha mycket att säga hvarandra. — Mycket? upprepade Idalia.. Jaså, ni vill förmodligen veta af mig — en fånge — mitt partis hemligheter, mina bundsförvandters namn, hvar mina rikedomar förvaras, samt dessutom åtskilligt annat, som ni anser er på visst sätt berättigad att få erfara, eftersom jag, som kan upplysa er derom, befinner mig i ert våld? — Ja, så är det, min dotter, svaräde Giulio Villaflor icke utån en viss förlägenhet. IDALIA ILE a.