Dagens Nyheter – 6 juli 1874, sida 1

för att köpa mig fri, så må jsg nämna att ni alldeles misstagit er; jag vill icke öka en tyranns skatter för att undvika personligt obehag. ) Giulio Villaflor intogs af det häftigaste raseri. Till och med de starka passioner, som uppväcktes hos honom genom anblicken af hennes kroppsliga skönhet, förmådde icke till fullo neutralisera hans harm. — Madame, sade han, det gifves en brottslighet så stor, att all verldens rikedomar ej skulle förslå till att försona densamma. Grefvinnan Idaliag synder äro af denna svåra art. Kyrkan, som ni smädat, skall aldrig gifva er absolution, konungen, hvilkens tron ni skakat, skall aldrig benåda er. Ni bar att vänta er en långvarig fångenskap — en fängenskap, som skail upphöra först när ert lif slocknar, Men nu var det slut med vredens herravälde; lustarne togo åter ut sin rätt; och Kristi tjenare fann sig föranlåten att följa ormens exempel, d. v. sg. att fresta qvinnan. — Fianer ni icke tanken på en sådan framtid, ett sådant öde, förskräcklig, tillade han, ni, så skön, så ung, så van att herrska och att älskas? Hon fixerade honom skarpt. — Monsignor, ni talar helt annorlunda än jag med, skäl skulle kunnat vänta af en prest. Hvilket mitt öde änj må bli, har jag gjort mig förtjent deraf — icke genom de handlingar