Dagens Nyheter – 6 juli 1874, sida 1

att hon hade en Cleopatras tjuskraft. Han hade hört talas om hennes makt, han hade hört talas om hennes förmåga att berusa sin omgifning, han hade hört talas om vanvettet hos åtskilliga män, som älskat henne och ansgtt enhel verld böra uppoffras för hennes skull; — nu kände och förstod han, att dessa historier icke varit öfverdiifna. Men på samma gång uppstod hos honom en känsla, född af hans grymhet och smickrande hans egenkärlek. — ÅAltuo! sade han inom sig, under det att ett öfvermodigt leende upplyste hans anlete. Hon är skön — det har jag ingenting emot. Hon är stolt och trotsig; det bekymrar mig föga. Hon är ju min fånge — icke kungens fånge, såsom det heter på det offleiella språket, utan min fånge. Hon kan göra motstånd, om :hon så behagar; men hvartill tjenar det väl? Han stannade midt framför henne; och för att icke förråda sina tankar och känslor, Blog han ned ögonen; ty då hade hoa svårt för att läsa i dem, Med det mildaste, det mest förbindliga uttryck i sin stämma yttrade han: — Madame de Vassalis, hör mig! Ni har sjelf sagt, att ni är en fånge; deruti har ni rätt, En monark, mot hvilken ni konspirerat, en regering, som ni sökt undergräfva, har er i sin makt. Att söka framställa betydelsen af er verksamhet såsom ringa, vore