Kristianstads-Sölvesborgs-banans invigning. (Bref från D. N:s specielle referent.) Sölvesborg 29 juni. Ångaren Sylfiden afgår ej förr än kl. 10 f. m. och man har således god tid att se sig om litet i staden. Jag tror dock icke att en närmare beskrifning så synnerligen skulle intressera, och möjligen skulle samhället icke heller väl upptaga en sådan artighet, åtminstone icke förr än vissa planer om krokiga gators rätning m. m. hunnit genomföras. Till förekommande af allt missförstånd må dock nämnas, att det finnes åtskilliga ganska rydliga tvåvåningshus i staden, exempelvis xr Liljedahls. Att ha varit i Sölvesborg utan att se och lära känna hr Liljedahl skulle vara detsamma som att ha varit i Kristianstad utan att ha smakat Gauffins blandning och apoteket Svans seltervatten, öfver hvilka båda saker Kristianstadsboarne med skäl äro stolta. Hr Liljedahl är en af samhällets stödjepelare och egare till den storartade läderfabriken, en bland de förnämsta, om icke den förnämsta, i riket. Jag genomvandrade de stora fabriksbyggnaderna i dag på morgonen och allt tydde på att arbetet här bedrefs i mindre vanlig skala: Den ångkraft, som tages i anspråk, är icke mindre än 20 hästars (en horisontel maskin) efter Woolfska systemet från Kockums verkstad. Maskinen drifver barkqvarn, glättare m. m., och vid de sistnämnda arbeta qvinnor. För att under vintern fort och väl kunna torka lädret användes en varmluftsapparat från ofvannämda verkstad, och genom denna åstadkommes den starkaste luftvexling i de långa torkrummen. På en närmare utveckling af tillverkningens gång kan jag icke inlåta mig, ty tiden hastar och en sådan torde dessutom sakna intresse för flertalet läsare. Hr Liljedahl är också redare och bygger fartyg. En vacker, blifvande tremastare, nyss lupen af gBtapeln, var hans senaste verk i den riktningen. Hr Liljedahl har visserligen haft tur,