Dagens Nyheter – 4 juli 1874, sida 2

tillfredsställande. Jag vill tro er på ert ord... Men tillåt mig nu anmärka att er förkläänad är mycket ofullständig, att ni skall försätta mig i ganska oangenäma och brydsamma omständigheter, ifall ni blir upptäckt här, och att jag derför gerna skulle ge det ni ville genast lemna Neapel. — Men Idalia? — Ni gör icke Idalia någon tjenst genom att sätta både er egen och många andras välfärd på spel. Kyrkan har henne i sina händer, och kyrkan släpper icke så lätt sina rof. Allt hvad göras kan — var säker derom — skall bli gjordt. — Men... Victor antydde åter genom en häftig rörelse sin otålighet. Och greken tystnade, ty han var van att lyda hans minsta vink. — Lemna allt åt mig, yttrade Vane. Och nu res från Neapel när ni kan — om ni kan! Begif er genast till de gamla qvarteren i Paris, hvarest vi lätt kunna träffa er, och afvakta der vidare instruktioner. Adjö! Phaulcon såg på honom med en bedjande blick; han sade intet, men musklerna i hans hals svällde och han sammanknöt krampaktigt sina händer. Det syntes blott alltför väl på honom, att han oändligt gerna ville stanna der han var. — Res, min vän, återtog hans tyrann med en viss köld i tonen. Då ni hyser så mycken ömhet för er vackra grefvinna, borde