Dagens Nyheter – 4 juli 1874, sida 1

— Ahl jag kunde väl tro, att det förhöll sig så, sade hon lugnt. Jaså, vargarne voro inga andra än era lamm, helige fader? Biskopen rodnade; den sarkastiska frågan sårade på det grymmaste sätt hans egenkärlek. Han förstod nu hvarför så många män fruktat eld och stål mindre än denna qvinnas vrede, Emellertid gökte hon återvinna fattningen och yttrade, i det han rätade ut sig, för att göra sin ståtliga figur mera bemärkt; — Min dotter, det har bedröfvat oss högeligen, att pi så länge intagit en fiendtlig ställning mot Herrens smorde. Och tro mig, endast nödvändigheten har kunnat förmå oss att begagna denna obehagliga utväg för att göra er oskadlig. Det är — jag försäkrar er derom -— med ytterlig motvilja vi tillgripit ett medel som... — Monsignor, inföll Idalia, jag vill genast be er att vi må få hoppa öfver alla granna preludier. Ingendera af osg tror på dessa vackra fraser; vi ha säkerligen båda hört nog af dem för att vara trötta derpå. Vi skola således ange dem redan yttrade och direkte öfvergå till den nakna sanningen — om en prest kan tala sanning. Jag är er fånge; det har länge varit för er ett önskningsmål, hvartill ni af alla krafter sträfvat; och äfvenledes har er kyrka i mig sett en fiende, som hon velat genom hvad medel gom helst rödja ur vägen, Jag har under