Dagens Nyheter – 3 juli 1874, sida 1

SS MM — Det är allt bra sent att börja tänka på den saken nu. — Ni säger att det är för sent! — min Gud! Förfärliga qval bestormade hans hjerta vid tanken på det olyckliga slut, hvartill Idalias lysande bana lect; han tyckte, att han gjelf i viss mån var skulden till hvad som skett. Hans vän betraktade honom med otålighet; det retade honom att se denne grymme, lättsinnige, tyranniske, samvetslöse grek så djupt bedröfvad öfver hennes öde; skammen af hans förräderi tyngde derigenom så mycket hårdare på hans eget hjerta. Han förlorade icke sin sjelfbeherrskningsförmåga; men han talade i nästan hånfull ton om det onda han förorsakat. — Er sköna grefvinna är alltför nobel, alltför fin och vacker för gisslet och cellen; derom kunna ej delade meningar uppstå. Jag vågar tro att hon aldrig skall bli dömd hvarken till det förra eller den senare. Giulio Villaflor har mycken smak, och jag antager derför, att han icke skallförvisa en så förtjusande tafla till ett rum, der icke ens han sjelf, i anseende till bristande belysning, kan njuta af densamma. Han vet, likaväl som ni och jag, att en fullt utsprucken, herrlig blomma snarare vissnar inom fängelsemurar än i solbeglänsta salonger. Grefvinnan Vassalis besitter ett mynt, som