eran haft sin hand med i dylika spel, som förekommit här på orten? Är icke han den, som framför alla andra excellerar i konsten att utlägga just sådana snaror, hvari de stackars gästerna i Antinapalatset föllo? Man bör således kunna taga för afgjordt, att ingen annan än ban varit själen i det blodiga företaget, ehuru han naturligtvis noga undvikit att låta sin hand vara synlig. Han har alltid närt ett synnerligt hat mot: grefvinnan Vassalis. Phaualcon svor en väldig ed, hans läppar darrade och hans ansigte blef mörkrödt. — Om han gör henne något ondt, mumlade han, skall jag smyga mig in i hans palats och stöta min dolk i hang strupe — ja, det skall jag göra, om han också står framför sjelfva altaret. — Carissimo! hvartill skulle det gagna, om ej till att föra er genaste vägen till galgen eller förskaffa er en ännu mindre behaglig ändalykt? Var förnuftig. Dylika tragedier tjena ingenting till. Om ni dödade Villaflor, skulle ett tjog andra monsignorer finnas qvar, färdiga att intaga hans plats och spela hang kort. Madame Vassalis häktande är ett hårdt slag för oss — vi skulle icke lidit så stort afbräck genom förlusten af femtio män som derigenom, att vi förlorade er oemotståndliga Idalia; men å andra sidan skola vi ej förbättra hennes ställning, IDALIA: I. : s