Dagens Nyheter – 3 juli 1874, sida 1

gannolikhet just nu kunna betinga er ganska goda vilkor. Vårt parti är illa åtgånget, men det lefver dock fortfarande. Ännu äro vi farliga nog, för att man skall anse det löna sig att muta oss; men vi ha i sjelfva verket icke så mycken styrka qvar, att vi kunna hoppas — äfven med ett ihärdigt arbete — vinna de syften, som vi en gång föresatt oss. När så förhåller sig, har ni allt skäl i verlden att söka träffa en öfverenskommelse, som bereder er ekonomiska eller sociala fördelar: Det finns ingenting, gom hindrar, att en demokratisk condottiere, såsom ni min käre Conrad, blir förvandlad till en Kofman och en trogen kyrKans son. Hvad säger oi om mitt förslag? Uti Phaulcons ögon hade under hela tiden, medan dessa ord yttrades, täta blixtrar framskjutit, hvilka Vane — som för furste-biskopen förklarat, att han när som helst kunde köpa denne man — trott härröra af den förtjusning, hans ljusa förespeglingar väckte hos honom. Men knappt hade han hunnit tala till punkt, förrän greken med ursinnig röst utbrast: — Vid himmelen! om jag visste, att ni talade allvarsamt, skulle jag döda er der ni sitter! Om jag beginge denna låghet, som ni tyckes vilja locka mig till, förtjenade jag att i hvilket ögonblick som helst skjutas ibjäl såsom en trolös hund. Ni frestar mig till ett sådant skamligt handlingssätt — ni!