Dagens Nyheter – 2 juli 1874, sida 1

förfärliga qval, ännu förfärligare kanske än dem han tillskyndat henne, — 0, himmel! mumlade han; om hon blott hade trott att jag älskade henne! Ljudet af steg lät höra sig från yttre rummet; han -spratt till och reste sig genast upp. Ännu hade den gamla vanan alltför mycken makt öfver honom, för att han icke genast skulle göra våld på sig och antaga en intetsägande min. Hvilka känslor än rörde sig i hans inre, kunde det aldrig komma i fråga att han ofrivilligt blottade dem; dertill var han en alltför stor mästare i förställningskonsten. Dörren öppnades, och utan någon förutgången anmälan inträdde Conrad Phaulcon. Denne var förklädd på ett sådant sätt, att äfven ett ganska skarpt öga svårligen skulle kunnat känna igen honom. Han var van att uppträda i de mest olika skepnader. Nä bar han en melonsäljares drägt; hans eljest så klara hy var färgad och likaså skägget, annars kastaniebrunt, men nu alldeles svart. Likväl var en enda flyktig blick nog för att Vane skulle se hvem han hade framför sig. — År det sannt? utbrast Phaulcon, innan han ännu hunnit stänga dörren efter sig: — Oförsigtige! ni skall en dag bringa förderf öfver oss alla. En melonsäljare tränger sig in till mig så der utan krus! Hår ni icke gifvit er tid att taga i betraktande hvad min betjening kan tänka?