Dagens Nyheter – 1 juli 1874, sida 2

oo SHR Officerarne, artigare och mera finkänsliga än den som kommenderade dem, nalkades henne åter tvekande och sade: — Ni gifver er? Hon såg på dem; och i dennå blick framlyste hela hennes medfödda stolthet, — Om blodbadet upphör, sade hon. Villaflors röst svarade henne: — Vi underhandla icke med konspiratörer och rebeller. : — Och jag ingår ingen förlikning med tyranner och mördare! Det trotsiga svaret åfgafs med ett imponerande lugn: hon stod öfver den fallne hjelten, såcom en Israels profetissa eller en gudinna på den homeriska tiden, när de nedkallade hämnden från himmelen. ke En vild ed; som framträngde öfver biskopens läppar, nådde hennes öron. — Gif er på nåd eller onåd! ropade den klangfalla stämman ur mörkret; eller vi behandla:er såsom vi äro vana att behandla förrädiska män. Ett leende af outsägligt förakt öfverfor hennes ansigte — hon föraktade den feghet, som kunde använda en sådan hotelse, hon föraktade den lågsinthet, som kunde anse döden 8å fruktansvärd. Hon -blickade med köld på jovärspiporna, som voro riktade mot hennes bröst, och likasom hennes älskare i den mörka moldauiska skogen sjelf kommenderade sina fiender att aflossa de skott; som voro afsedda att döda honom, så hördes ock hon nu med säker stämma uttala samma ord: — Gifven eld! Konungens soldater sågo på henne. Derpå sänkte de långsamt sina musköter; de sänkte äfven sina hufvuden och sina blickar, och ett mummel genomlopp deras leder. — Vi kunna icke! Ett ägonblicks tystnad inträdde; tumultet upphörde, ropen bortdogo, kampen afstannade; de anfallande och de anfallne, revolutionärer och