Dagens Nyheter – 1 juli 1874, sida 2

vf glada skämtare, som plötsligt blifvit förtviflade såsom män de der kämpa för hvad som är mera värdt än lifvet. Rojalisterna veko ; de bestodo till större delen af många olika nationers drägg och kunde derför icke med lugn möta italienska ädlingars och patrioters anfall. Från mörkret utanför palatset ljöd åter samma melodiska, skoningslösa stimma, som en stund förut yttrat Big: — Pultroner! Förderf vänter den, som retirerar. Framåt och ekjuten på dem! Det var ett sällsamt slagfält — Antinas slottets vackra baleal och festvåning! Och de stridande sedan — hvilken sällsam anblick företedde icke de! Ett hundratal dominos af alla olika färger slöto sig omkring Idalia, såsom en lifvakt kring sin hotade drottning; de döde lågo blödande på mosaik-golf och sammetsmattor; de otaliga ljus, som blifvit tända för att höja festens glädje, lyste nu i stället öfver ett fasansfullt blodbad. Idalia stod lugn; och när konungens legda stridsmän sågo det stolta förakt och okufliga mod, som framlyste ur hennes sköna ögon, hejdade de gig ofrivilligt. De vågade icke skjuta på henne. Rösten från terråssen lät ånyo höra sig. — Uslingar! Gifven eld; eljest skola ni sjelfva bli nedskjutna. Framåt! ; Det sista ordet var icke stäldt till de soldater, gom redan uppträdt på krigsskådeplatsen och der visat sig så föga pålitliga; det hördes längre bort till ett ställe, der en af