Dagens Nyheter – 30 juni 1874, sida 2

men icke den ringaste tvekan kunde märkag i hennes röst, då hon svarade honom: -— Mitt öde blir icke värre än de andras; hvad söm drabbar dem må ock drabba mig! Carlo af Viana drog sin värja ur slidan! — Nåväl, så skola vi försvara er, så länge en gnista af lif finnes var hös nä: gon af oss! I detta ögonblick bröt stormen lös, tumultet begynte. De glada maskerna flydde in från terrrassen och parkens aller, likasom en hjord, hvilken jagas af arga hundar. Festens deltagare fattade de antika Vapen, de tunga kandelabrarne, konstföremål af brons och andra metaller — allt som kunde krossa såsom jern eller kastas såsom stenar. Emellertid hade de kungliga trupperna ryckt allt närmare; redan vVöro alla palatsets utgångar blockerade; en officer inträdde genom de höga: dubbeldörrarne, som ledde till första möttagningstummet, ch yttrade, vändande fig till prinsen: — Eccellenza, i kohungens namn fordrar jag afer obetingad undergifvenhet och att ni åt mig utlempar ålla misstänkta personer, gom i denna stund finnas i ert hus — framför allt den beryktade intrigmakerskan, som är känd under benämtingen grefvinnan Vassalist. z EF stället för att svara på detfa tal, lät Viana en väldig 6d undfalla big, upplyftade