Dagens Nyheter – 30 juni 1874, sida 2

SS UV då caprioten trädde fratt, nyfiket betraktande dessa två okända sjömän, hvilkas närväro på hans kust ingalunda kände vara hötiom välkommen, eftersom han naturligtvis måste befara att i dein finna: nya könKurrenter. Men: när Erceldoune talade till honom, ljusnäde strax hans blick, och TIdaliasåg honom utan tvekan skynda sig ätt orda båten, som han hade bunden vid stranden. Han gaf tecken åt de båda förklädda fiskrätte att de skulle fatta årorna, och sjelf slog Han big ned vid styret. Erceldounb tog plats på ett säte midt i den: lilla farkosten, hvilken omedelbart deröfter sattes gång. Bå snart båten lemnat stranden, vände gig Ereeldoune om och blickade tillbaka på Cäpri; detta stämma farväl gick henne till hjertat — det srfärtade henne djupt. Hön följde båten med oroliga blickar, så länge deh framgick öfver böljorna. Orsider nådde den skönerten, och straxt dörpå började besättningen å deh Benare att yfta ankaret. Idalia förblef orörlig på sin pläts; ickö en enda sekund lemnade hennes blick fartyget. : Hön kände de tigrar, som sofvo derborta i Neapel; hon visste, att ett alirmskott skulle ljuda öfver viken i gamma stund någon af maktens spårhundar finge korn på det villebråd, som FEtoile gömde; och hon