Dagens Nyheter – 30 juni 1874, sida 1

en grupp af lifligt intresserade personer; ty på den skarlakansröda dominon märktes en murgrönsranka, denna symbol, som Idalias alla älskare och vasaller så väl kände. Hon herrskade här likasom hon herrskat öfverallt der hon visat sig, alltifrån den dag för åtta år sedan, då hon lemnade Spartas skuggrika lundar och gula sädesfält för att träda ut i denna verld af mysterier, intriger, faror och nöjen, som hon gjört så helt och hållet till sin egen. Plötsligt lopp en isande hviskning genom hela den lysande samlingen; det var ett ord, som dog på allas läppar, innan det hunnit till hälften uttalag, och som kom hvarje kind att blekna — ordet: förrådda! Musiken upphörde, skrattarne tystnade, det blef en sällsam ögonblicklig paus i detta. ystra, rörliga, omvexlingsrika lif, som fyllde palatset och parken med sin förtrollning — en tystnad inträdde, lik den, som utbreder sig öfver haf och land straxt före stormens utbrott. Männen sågo på hvarandra och läste en förfärande fruktan i hvarandras ögon; den ena blicken frågade den andra, den ene vännen vände sig till den andre, ön med ifvern hos den, som söker sanningen och vill finna den ögonblickligen, än med miner och åtbörder, vittnande om häftiga, icke öfvervägda misstankar; en kall rysning genomfor allas märg och ben — ingen visste, hvem han skulle våga tro,