Dagens Nyheter – 29 juni 1874, sida 2

minuter, försjunken i sina tankar, medan hennes ögon hvilade på det vackra sceneri, som hon. bade framför sig. Men plötsligt utbrast hon: — Skulle jag älska? — Jag! Och ett skratt, till hälften högdraget, till hälften ironiskt, kom öfver hennes läppar. Hon vände sig plötsligt från den herrliga dagen och lät gardinen åter falla. Hon var alltför stolt, alltför sceptisk, alltför van att befalla, alltför ovan vid svaghet, för atticke anse gig gjelf oåtkomlig för den känsla, under hvars inflytelse hon sett så mången förståndig menniska hardt nära förvandlas till en dåre. Kärleken! — för henne var den narrens paradig, en glad och lysande maskerad, en spira att föra 1 tokarnes rike, ett vapen till försvar mot farliga fiender, ett medel till att vinna guld och makt, en dryck, hvärmed männen säkrast kunde berusas, och tack vare hvilken qvinnorna alltså kunde indirekte. styra verlden. Hennes förakt derför hade blifvit så ytterligt stort,. just emedan hon sjelf så otta begagnat Big deraf för befrämjande af sina planer. Det var bittert för henne att tänka, det hon sjelf möjligen kunde vara svag — lika svag som alla, dessa galningar, åt hvilka hon lett — att hon, som sett så mycket, som lefvat med i verlden så mycket, att hon numera trott. rig stålsatt mot, alla förförelger, hunnen till den ståndpunkt, från hvil