Dagens Nyheter – 29 juni 1874, sida 2

man i Vislanda kan få ypperlig lekamlig spis till mycket moderat pris. Och nu till biljettluckan: 85— En biljett till Kristianstad! — Fins inte) — Nå, än till Hessleholm, då? (En tiokrona stickes in.) — Det skall vara jemna pengar! — Har inte! — Då får ni skaffa. — Kan inte! — Det kan jag inte hjelpa. (Scen med stationsinspektoren, en välvillig och artig man, som vexlar ur egen pung för att godtgöra sin bokhållares obstinacy.) Jag unrar minsann inte på, att bokhållaren var rädd för att vexla, ty det var mycket folk vid luckan och för hvarje vexel sågs han anlita penna och papper för att räkna ut hur mycket han skulle gifva tillbaka. Maken till expedition har jag aldrig sett i någon biljettlucka, och till trafikstyrelsen hemställesvördsamt, huruvida icke Sandsjö, kändt som ett slags förvisningsort inom verket, vore en lämpligare plats för mannen i fråga. — Apropos Sandsjö är hr Knochenhauer nu föryttad till Lamhults station. Snart — nej, det är då orätt att säga, ty det var ett blandadt tåg som gick, utan omsider vänder man Småland för denna gång ryggen, genomfar utan alla äfventyr den äkta gamla snapphanebygden, börjar på åtskilliga tecken märka att man befinner sig i Skåne och hamnar på ett par, tre timmar i Hessleholm, förr bebygdt med en torparkoja, nu en lada med: 1,200 invånare. Det lilla samhället är stadt i rask utveckling; det har ett tingshus, som mången stad med tacksamhet skulle taga emot och kalla sitt rådhus, det har raka gator, om än något sandiga, det har en sodavattenfabrik, och platsens unga damer börja begagna pince-nez. Då har, sade mig en gammal vän på platsen, älla en stads fördelar, men ingen af dess olägenheter; det har — — — men det börjar blifva qväll den andra dagen och jag måste vakna i Kristianstad. Det går inte så fort att komma dit; men det går väl. Man räknar på den banan tid lika dåligt som bokhållaren i Vislanda räknar pengar: Vid en af de fem anhaltstationerna stoppar tåget för att medtaga en sändning löf och girander. d Det stundar främmande i staden. Kristianstad är en i alla afseenden mycket fin stad, det har jag redan i qväll kunnat finna, fin till sitt yttre, fin i allt. Här fins ett stadshus, i hvars festvåning konunfen skall äta middag om lördag; detta stadsus är väl icke något sådant lejon som kt. ex. det:i Örebro och begngaas icke: heller. till samma ändamål. Detta stadshus inrymmer ett par banker, en festvåning, rum för resande; societet, restauration m.m. Den sistnämda är under sommaren förflyttad ned till det nermst belägna Tivoli, en verkligen storartad promenadplats med låga, lurhmiga allber. Fin, alldeles utomordentligt . fint Tivolirestaurationen och dess byggnad förtjena stjerna i den Bedeker, som väl snart utkommer för Sverige. Små drag. karakterisera bäst, man serveras icke i Tivoli salong en biffstek pa tallrik, utan biffen på sitt lilla fat, potatisen på sitt. Så långt går man icke ens på Rydberg. Det lilla, jag hittills sett af Kristianstad, har i få örd sägdt gjort ett Å synnerliger. godt intryck; och den trötte resanden hastar i den behagligaste sinnesstämning genom: Tivolis dunkla aller till den svällande och efterlängtade paulunen uppe i hans rum. på. Stadshuset. Au revoirl. a. Den 26 juni. : En mängd gulmålade långa stänger ute på Stadshusets gård ingifva mig en aning om: den prakt i dekorationsväg, som : här. kommer: -att utveeklas i morgon. Dertill kommer, att jag, väl utkommen på gatan, finner en dekoration af flaggor under upamning en tr..upp på ett hus midt emot vid Stortorget. Men det vardt väl mer än så: nedkommen i Tivoliparken för att dricka kaffe, öfverraskades jag på det angenämaste af att der finna en mängd unga damer sys selsätta sig med att binda girlander af löf, allt till blifvande ögonfägnad för den väntade höga gästen, men till. ännu större för den oväntade ringe, som under åskådande af en så ,tjusande utsigt fick intaga sitt första morgonkaffe i Kristianstad. Den vyen var fin, det kan jag försäkra. Man förstår att göra viständet angenämt för sina gäster, både stora och små, i denhär staden. Det är, som bekant, bland annat, för att inviga den närmare 3 mil långa Sölvesborgsbanan, söm konungen kommer hit. Emel lertid gå redan reguliera tåg flera gånger om dagen mellan banans ändpunkter. -4) Men skulle rätteligen finnas, enligt hvad man upplyste i Hesslehölm. Inhundna KFältetoneer