Dagens Nyheter – 29 juni 1874, sida 1

oo VA Gosiens läppar darrade, — En soldat är alltid beredd; men — om ni ändå vi!le låta mig dö i er närhet, i stället för att Binda mig i landsflykt! Hon smekte habs svarta, silkeslena lockar och yttrade i en förebrående ton: — Oförståndiga barn! ni talar i fåvitsko. At: stanna här vore för er detsamma som att låta er inspärras i Capuanos fängelsehålor. Följ er fader, Cesario mio; er första pligt är att lyda hononr — derefter kommer i andra rummet pligten att dö för Italiens och frihetens sak. . Ynglingens ögon flammade. — Min första pligt är att lyda — er! Hon smålog mot honom; den romantiska dyrkan, han egnade henne, var henne väl bekant. — Det vill jag ej gå it på; men om det är er egen mening, Cesario, så bör ni nu icke kunna tveka att hörsamma hvad jag tillsäger er. Tänk i främsta rummet på er far, offra ert lif för honom, om så behöfves. Några klara tårar blänkte i gessens ögon. — Jag vill det, utbrast han med värma; jag vill det! Hon tog sin hand ifrån honom med en åtbörd af smärta; hon hade sett så många unga män gå att möta döden, blott för att tjena och behaga henne. — Farväl! yttrade hon vänligt till dem båda. Jag skall skicka min albanes till er