Dagens Nyheter – 29 juni 1874, sida 1

ken man icke längre beundrar någonting, kunde erfara en känsla, en stämning, som var för henne ny och främmande. Hon förmärkte något af passionens värme, något af dess ömhet hos sig; och nu sökte hon kasta bort detta något — hon ville icke ha det. Men försöken lyckades henne ej. Hon tog åter plats vid fönstret, hvarifrån hon kunde se stranden på afstånd. Hon hade räddat personer under vida farligare omständigheter än nu; hon hade besökt en rysk maskeradbal, der hon var oviss om, huruvida icke i hvilket ögonblick som helst en kejserlig polistjensteman skulle lägga sin hand på hennes domino samt utan krus leda henne ut ur nöjets tempel för att, slagen i bojor, förag till Sibirien och der dela det öde, som drabbat så många af Polens ädlaste försvarare. Hon hade färdats i sin gondol en ljum vårqväll genom Venedig, då hela staden var smyckad med blommor i anledning af en stor österrikisk fest, och hon hade dervid skrattat och koketterat, än helsande till höger och venster med sin solfjäder, än lyssnande med låtsad begärlighet till musikens toner, under det att hon hade gömd bakom sig en farlig konspiratör, på hvars hufvud ett högt pris var satt och som, om hennes skicklighet icke kunde rädda honom, skulle ofördröjligen blifvit afrättad; hon hade, för att ej anföra flera xempel, mången gång befunnit sig i den