UvUUJ Hon vände sig till honom med en häftighet, som var mycket sällsynt hos henne, och i hennes ögon förmärktes något af detta trots, hvarmed hon mött Conrad Phaulcon. — Hör mig! sade hon. Sådan ni sett mig i nott är jag. Detta högre, heliga ljus, hvaraf ni tyckt mig vara omstrålad, är att söka i era egna ögon, icke hos mig. Fråga dem, som ni såg hos mig; de skola säga er, att jag är hjertlös — tro dem. De skola säga er, alt jag störtat många i förderfvet, men icke bragt välsignelse öfver någon — tro dem. De skola säga er, att det varit lyckligare för er att ni fått dö i den moldauiska skogen än att bli tjusad af mig — tro dem. Det värsta man säger om mig skall ni tro, så framt ni vill bilda!er ett någorlunda sannt begrepp om min person. Upprepa ideligen för er sjelf ända till dess ni blir öfvertygad derom, att jag aldrig har varit och att jag aldrig skall blifva Hvad ni ansett mig vara. Er kärlek till mig måste i alla händelser föra olycka med sig; men jag skulle vilja bespara er de bittraste qvalen genom att förbyta denna kärlek i hat. Ja, jag skulle till och med hellre se att ni föraktade mig än att ni fortfar att älska mig. Aldrig hade hennes uppsyn varit stoltare än nu, då hon sökte öfvertyga den man, som trott henne vara en af de ädlaste varelser i skapelsen, att hon endast förtjenade hans IDALIA 45.